-

Att hoppa fallskärm var en av de roligaste och mest spännande jag hittills gjort i livet. Jag undrar om det finns någon som kan slå den adrenalinruschen då man hoppa ut från ett flygplan på 4000meters höjd och faller så snabbt som 200km i timmen. Den känslan man hade sekunderna innan det var dags att hoppa var härlig! Det kittlade i hela kroppen, man tänkte lite vad man hade gett sig in på, och helt plötsligt hoppade man ut. Känslan att bara falla var så härlig och obeskrivlig! Det måste helt enkelt prövas på för att förstå!

Jag ska definitivt göra detta igen, både jag och Jessica blev lite kära i denna speciella sport. Att hoppa fallskärm är i alla fall någon jag rekommenderar starkt!

/Charlotte

Den 14 november begav jag mig in till stan för att möta upp Erica, Emma och Jessica. Vi gick till Ericas mammas affär och bytte om till baggybyxor, stora tröjor och tog på oss solglasögon. Ögonbrynen målades tjockare och ett lager skägg penslades också på. Rösterna blev mörkare och sen var vi klara - dags för oss att ge oss ut på stan, som killar!
I början var jag lite osäker på om man vågade agera kille fullt ut, tänk så kände någon igen mig! Men efter ett tag kom jag in i rollen och det kändes nästan naturligt att gå bredbent och ge en hälsning till varannan brud som gick förbi.

Vi framstod nog som riktiga drägg när vi gick Kullagatan ner. Gick mitt i gatan på rad, som att vi ägde stället. Pratade högt, kaxigt och med grov skånska. Då och då stannade vi och posade inför Jessica som ständigt tog kort. Jessica sa att det var många som glodde, och en del skrattade då vi posade inför kameran. Men det var faktiskt ingen som kände igen oss. Jag gick förbi en del personer som jag känner väldigt bra, men ingen reagerade eller ens gav mig en funderade blick att de känner igen mig.

I efterhand undrar jag om folk faktiskt hade svårt att se om vi var utklädda tjejer eller om de tog för givet att vi var killar. Vad de än trodde hade vi riktigt kul, att klä ut sig till kille var en annorlunda upplevelse!

/Charlotte

Såg du några skumma typer ute på stan i Helsingborg den 14 november? Bara lugn, det var bara Erica, Emma och Charlotte som klätt ut sig till killar. De hade glajjer, kepsar och huvor på sig och såg faktiskt rätt mystiska ut, som om de skulle råna en bank eller kanske en gammal tant. Det var i alla fall väldigt mycket folk som stirrade och vände sig om och kollade efter dem, kan också bero på att det gick en hysteriskt garvande tjej bredvid dem och försökte fota (nämligen jag). Vi vandrade genom stan och gick in på Game och H&M. Vi gick också till knutpunkten.

Måste säga att gångstilen och de grovt skånska rösterna var klockrena och övertygande. I slutet orkade de inte vara manliga längre utan ställde sig och shaka medan bilisterna råstirrade med undrande miner. Underhållning på hög nivå och jag ångrar faktiskt att jag inte var lika modig. Jag ska bättra mig till julmarknaden där jag ska stå längst fram och sjunga falsk medan vi tjänar en slant, mer om det i ett senare inlägg när julen närmar sig.

/ Jessica

Nu har vi besökt Bryssel tillsammans med expoläraren Christina. Vi ansökte och fick ett stipendium för att vara i Bryssel i tre dagar och bland annat besöka Eu-parlamentet.

Nu till poängen med det här inlägget. Vi bodde på ett hotell som låg i centrum av Bryssel och vi märkte snabbt att det finns en stor kontrast där. Ena delen bestod av vackra glas höghus och företagsbyggnader och shoppinggator andra delen var en annan värld. Som Emma uttryckte det när vi kom dit - Är det här ett U-land? Det kunde man nästan tro i och med att det fanns fler sexshoppar än mataffärer och ett av de första husen vi såg när vi kom ur tunnelbanan var Peep Show och Sexy world. Det här är vardagsmat för människorna där men för oss blåögda svenskar så var det med stum förvåning vi såg prostituerade i vartenda fönster som väntade på att få sällskap, och män som skrek efter oss - Your in business?

Vårt syfte var ju som vanligt att få lite spänning i vardagen och göra något vi normalt inte skulle göra. Vi funderade att gå på någon peep show men vågade inte/ hade inte råd, utan gick istället in i sexshoppar och kollade in deras sjuka utbud av fist-dildos och filmomslag med sjukt roliga namn såsom: One in the pink and one in the stink och Black dicks in white chicks, haha. Underhållande resa och Bryssel sett ur ett nytt perspektiv.

/ Jessica

Har ni märkt att på konserter och festivaler brukar det stå "ovana besökare ska stå vid sidorna eller längre bak" på storbildsskärmar. Anledningen till det är den beryktade moshpitten, som är i mitten av folkhavet, där människor hoppar till musiken, puttas och slåss. Till dem som inte upplevt det här fenomenet låter det väldigt fånigt, men när man väl är där i moshen så är det en befriande känsla. Dessvärre var jag i moshpitten med (såklart) enbart biffiga män i 20-40 års åldern. Jag tycker det var värt både blåmärken, hes röst och tinnitus dagen efter, känslan i moshen slår allt. Tro mig det är värt det!

Från början var moshpits vanligast på punk konserter men är nu mycket populärt även på diverse metal och rock konserter.

Get psyho spelades på Disturbeds konsert i tisdags, kan du tänka dig reaktionerna på en sådan låt?  Alla ställer sig runt i en sjukt stor ring, ingen står i mitten och när musiken drar igång så hoppar alla in och knockar varandra. Alla ni som inte provat eller vågat prova kan jag bara säga, gör det! Känslan är underbar men var beredd på att du kommer inte må lika bra fysiskt dagen efter men det är smällar man får ta.

Det finns ett flertal olika varianter av moshpits, oftast består de av oregelbunden mosh då alla slänger sig mot varandra, men det finns även liknande varianter, cirkelpit, vilket går ut på att springa runt, runt, i en cirkel tills man blir helt yr. Wall of Death är en gemensam manöver då publiken ställer sig som två väggar och sedan springer fort rakt mot den andra sidans vägg.

Det finns många som kritiserar moshpitts i och med att det faktiskt har skett dödsfall och att många tycker att det går att jämföra folk i moshpitts med fotbollshuliganers våld. Jag vet att det är farligt i moshen men samtidigt så är alla schyssta och ramlar någon så blir personen uppdragen på några sekunder. Det är otryggheten som lockar men samtidigt är det ganska skönt att veta att man inte blir ihjältrampad (i alla fall inte på en konsert i Sverige). Det är förståligt att många får bilden av att fotbollshuliganer och människor i moshpitts använder våld i samma syfte, men faktum är att i moshen så vill (de flesta) inte skada någon utan leva in i musiken och artisternas budskap.

Jag vill gärna höra om dina åsikter, positiva eller negativa om moshpits. Dessutom om dina upplevelser och om du kanske har en moshpit-historia att dela med dig av. Rock on.

/Jessica

Jag var rätt stöddig den där dagen då vi skulle besöka tropikariet "vaddå en liten orm är väl inte speciellt farligt" Jag har aldrig tidigare varit skraj för ormar då spindlar har varit min fobi men detta skulle ändras.

Vi började med att gå en runda runt tropikariet för att kolla på alla andra djur. Lemurerna var väldigt intressanta så där stannade vi lite längre. Spindlarna sprang jag förbi som vanligt.

Sedan var det då det där mötet med ormen. Direkt när jag såg den blev jag rädd. Den var inte stor eller skräckinjagande utan bara liten, slibbig och ettrig.  Den var som en mask på steroider. Och det var nog den där ettrigheten som gjorde mig lite rädd, den var överallt hela tiden.

På de andra tjejerna var den långt ifrån huvudet när den var på deras axlar och det var ju helt okej då att få den för nära huvudet var min största rädsla. Men då när det var min tur så kände jag hur min kropp började skaka och jag blev skit nervös. Ormen sattes på mina axlar men när jag kände hur nära dess huvud var mitt så fick jag panik och sa till dem att ta bort den. Jag som hade känt mig så stöddig och orädd kände mig nu som en riktig mes. Men jag är glad att jag gjort det och jag kan alltid skryta att jag faktiskt haft en orm om axlarna, även fast det bara var i 5 sekunder.