-

För cirka ett halvår sedan fick jag en idé efter att min kära vän hade piercat sig i tungan. Idén var att jag OCKSÅ skulle göra det. I början så tjatades det en del på mamma, men hon sa -  Nej, absolut INTE.
Jag svarade med att om jag inte fick göra det då, så skulle jag pierca mig direkt när jag hade fyllt 18 istället.

1½ vecka efter min födelsedag mötte jag upp Charlotte och Charlott i stan. Vi traskade bort mot House of Pain, och fjärilarna i magen fladdrade omkring som freaks. Piercaren var inte upptagen och jag fick komma in direkt.
Nervositeten försvann faktist när jag väl satte mig på britsen, och eftersom piercaren är så duktig och pratglad så tänkte jag inte ens på att han skulle sticka en vass nål genom tungan på mig. Det var över innan jag hann blinka, och gjorde inte ens ont. Det var ingen big deal (även om jag har relativt stor nålskräck), men absolut inget som "Snälla Emma" gör varje dag!