5-kamp & laserdome




Vilken dag! Nu har vi provat på 5-kamp och laserdome. Vi körde sumobrottning, bungee running, rodeo bull (när man rider på en tjur) och gladiatortornen och dessutom 2*20 min laserdome.
När vi var slutkörda efter 2 timmars intensiv träning/adrenalinkickar och tävlingslystnad så drog vi och käkade en fet pizza, bra sätt att avsluta dagen.

PS Jag ägde alla och fick mest slutpoäng ;) DS
/Jessica

Skräckfilm vs Snällkort

Som mina vänner tidigare skrivit så kollade vi skräckfilm igår. Jag som hatar skräckfilm satt med en kudde fasthållen vid magen och höll fast i den krampaktigt under större delen av filmerna. Usch vad jag hatar alla överraskningsmoment i skräckfilmer, Musiken är också fruktansvärt jobbig! usch, Fy får rysningar bara av att tänka på det.

Sedan blev ju dagen lite bättre när vi gick ut och delade ut "Snällkort" det var verkligen kul. Det speciella var ju att vi inte gav ut vilka kort till vem som helst. Vi kunde ju T.ex inte ge ett "Om alla vore lika glada som dig skulle världen vara en bättre plats" till någon som var skitsur. Jag skulle gärna göra om detta någongång och jag skulle bli skitglad om jag någonsin fick ett såådant kort.

Erica

Från kannibalism till solskensspridare på samma dag

Vi hade skräckfilmsmaraton med filmerna "Omen" och "Hannibal - the risning". Ingen av dem var direkt skrämmande men de är ändå bra. Omen var över förväntan trodde det var värsta b-filmen men så var inte fallet. Hannibal - jag bara älskar storyn och kannibalism har aldrig varit så snyggt gjort (möjligtvis i de tidigare filmerna som när lammen tystnar isf).


Från skräck till snällhet - vi gick ut på stan i Helsingborg och delade ut snäll-lappar. Vi blev faktiskt ganska taggade av att vara snälla trots att jag trodde det skulle bli tråkigt och framförallt pinsamt. Men vad bra det blev, jag tror vi liva upp stämningen och gjorde så att en hel del människor fick ett litet leende på läpparna.

/Jessica


Glädjespridning


Igår hyrde vi skräckfilmer. Det var inte läskigt med filmerna var bra. Vi såg nya verisionen av The Omen, som jag sett innan fast i äldre verision, och Hannibal Rising. Bra filmer som sagt, men för att jag ska ska bli riktigt skrämd krävs det creepy spöken. Eller ännu värre: spökbarn.

Sen skrev jag ut lappar som vi delade ut på stan till de vi tyckte förtjänade det. Det var grått, halvmörkt och väldigt omysigt utomhus då vi begav oss mot stan, och jag tror vi alla kände att helsingborgarna verkligen behövde de där myslapparna. Med ett leende delade vi ut till lapparna, och mycket riktigt: alla blev glada. Till och med vi. När vi var klara kände jag mig nöjd och glad, vilket kanske inte är det vanligaste en grå måndag i januari. Dela ut snälla komplimanger borde man göra oftare! Hoodeladi hoodeladi, hoppsan vilken dag.

/Charlotte

Du sprider glädje!

Igår var gjorde vi två "uppdrag". Det första började klockan 12.00 på förmiddagen då vi hyrde två skräckfilmer. Vi gjorde det mörkt i vardagsrummet och kröp upp i soffan för att skrämma skiten ur oss själva. Tyvärr så tyckte jag själv inte att någon av filmerna var speciellt skrämmande (och då brukar jag hata skräckfilmer).

Senare på dagen var det dags för vårt andra uppdrag: Dela ut snäll-lappar till folk. Vi hade skrivit ut en himla massa lappar med snälla texter på som vi delade ut till passande personer. Om vi såg någon som såg väldigt glad ut, så fick personen en lapp med texten "Du sprider glädje!", och om någon hade snygga jeans fick dom lappen "De där jeansen sitter verkligen snyggt på dig!"

Vår lilla idé gav många leénde och skratt, och jag tror att det uppskattades av de flesta.

/Emma

Nytt år, nya möjligheter

Nu har det varit lov och massa härligt & nu ska vi komma igång med bloggen igen, så inom kort får ni läsa om nya påhitt. Tipsa oss gärna om tokiga och roliga saker vi kan hitta på!

Fackeltåg för mänskliga rättigheter

Jaha, nu är mitt hår på bild i dagens Hd tidning. Anledningen är att jag, Erica och Emma gick med i ett Fackeltåg för att hedra att de mänskliga rättigheterna fyllde 60 år. Klart att det är en bra grej men vi gick mest med på det för att slippa lektionen och för att det är lite spännande. Jag gillar demonstrationer och upprymdhet med flera hundra människor som är arga över något. Jag brukar inte bry mig så mycket om vad demonstrationen handlar om, bara jag inte går i ung vänster tåg eller något sådant. När vi kom till biblioteket där vi skulle samlas så stod det ungefär tio personer från medieprogrammet där och vår samhälles lärare Jan- Erik. Då ville jag bara springa därifrån för att det kändes så mesigt att gå ett fackeltåg med tio personer. Efter många om och men stod jag där i mitten av tåget med Emma och Erica på varsin sida och de hade en fackla i handen. Innan det bar av så hade det samlats ungefär 60 personer och jag kände mig lite bättre till mods. Jag gick hela tiden och duckade för kamerablixtar och undvek att titta på människor som stirrade på oss när vi parerade fram på Järnvägsgatan med poliseskort. Det var sura bilister som även de stirrade på de hemgjorda bandrollerna och på oss.  Vi kom tillslut fram till Konsul Olssons plats där komikern Anna-Lena Brundin gjorde ett framträdande. Vi smet efter stund för våra fötter hade frusit till is och avslutande det hela på donken med en fet hamburgare i handen, efter att hela dagen ägnat FN, barn och andra människor värmande tankar.

/ Jessica

Fackeltåg
Bild lånad från HD.

Ett dopp i havet


En dag bestämde vi oss för att vi skulle prova att vinterbada. Jag har ingen aning om hur vi kom på den briljanta idén men ett argument var i alla fall att ingen av oss hade provat det innan.
När vi vandrade längs vattnet på väg till Pålsjö så var jag väldigt skeptisk och klagade konstant på att det såg otroligt kallt ut i vattnet. Jag har badat i isvak en gång tidigare men att bada i havet är ju helt annorlunda. När vi väl kommit fram så blev jag bara mer och mer positivt inställd. När vi satt i bastun och såg ut över vattnet såg det inte lika kallt och skrämmande ut längre. Ju längre tid vi satt inne i bastun, ju mer ville jag hoppa i vattnet och svalka av mig. Efter att vi suttit i bastun ett tag tog vi mod till oss och sprang ut i blåsten. Vi slängde av oss handdukarna och hoppade i det iskalla vattnet. Det var så uppfriskande att vi gjorde det en gång till efter yttligare ett besök i bastun. Kameran krånglade när jag skulle fota Erica och Emma i vattnet och de fick våndas lite extra innan jag kunde fota dem. Vi kommer garanterat göra det här fler gånger och jag har dessutom tipsat alla jag känner att det måste prova att vinterbada, just do it.
/ Jessica


Härligt vinterbad

Jag har aldrig vinterbadat i hela mitt liv så jag såg framemot det väldigt mycket. Min mamma gör det flera gånger per år så hon hade en massa tips och ett par plast skor som man ska ha för att inte halka och dessa fick jag låna.
vi duschade och satte oss i bastun vilket är skönt i början men efter fem minuter blir det så tråkigt! jag är nog för rastlös. Efter femton minuter  i bastun sprang vi ut på bryggan och hoppade i det kalla vattnet. Det är en svår känsla att bekriva men det var faktiskt riktigt skönt. Efter badet sprang vi in i bastun igen och när man satt där började det sticka i benen och det kändes mycket underligt. 
Bada vinterbad är något jag kommer göra igen.

Erica

Kallt som in i norden!

Igår gjorde vi ännu ett ”uppdrag” till vårt projektarbete. Vi badade i havet. Du kan tro att det var kallt, efter att ha suttit i den sköna bastun med fin utsikt över havet, att doppa sig i det isande kalla havet som hade en temperatur på 5۫C.

Första omgången som vi doppade oss så snubblade jag på det sista trappsteget och fick panik när jag ramlade. Jag var nog uppe på bryggan lika snabbt som jag hade doppat mig. Andra gången blev lite långvarigare. Men det var endast på grund av att Jessica inte fick rätt på kameran när hon skulle knäppa en bild. Det kändes som minst 3 minuter i det kalla vattnet.

Som tur var, så fanns det ju en bastu, och där trivdes vi som fisken i vattnet. Även om det var hemskt kallt, så var det faktiskt ganska uppfriskande och jag kände mig som ny när vi begav oss hemåt.

Emma och Erica
Jag i vattnet och Erica på väg ner.

/Emma

Bästa kören på julskyltningen

Att sjunga på stan var något jag verkligen inte ville. Jag var så skraj även fast jag sjungit framför publik innan, men detta var ju en helt annan sak. Men jag försökte se hela grejjen från den ljusa sidan och tänkte att jag skulle ha kul med mina vänner istället för att skämma ut mig.
Jag hade tryckt ut sånghäften till oss med de vanliga julsångena såsom "Nu tändas tusen juleljus" och "Stilla natt" som vi skulle sjunga. Dessa sångerna hade vi ju sjungit sedan vi var barn så att glömma texterna skulle inte vara något problem.
Vi bestämde oss för att stå vid Mariakyrkan och vi förklädde oss i skägg och tomtemössa (dessa förklädnader tog bort mycket av nervositeten).
 När vi sedan sjungit klart kändes det så bra att vi faktiskt vågat.

Erica

Äntligen fick jag känna på hur det var!

Jag har alltid velat veta hur det är att vara kille. Är det lätt att fixa tjejer? Fiser och rapar alla killar när de umgås? Det var inte riktigt något sånt som jag fick reda på, men jag kan erkänna att när vi gick gatan ner (och jag, iklädd i min brors kläder som egentligen inte alls är så ”killiga” och en mössa lånad av Erica) kände jag mig ganska cool som kille.

 

Jag såg ut som en kaxig liten förortsunge som tror att han äger gatan han går på. Som de andra tjejerna har skrivit så var det väldigt roligt. En upplevelse utöver det vanliga!

 

/Emma


Vi var de snyggaste killarna på stan!

Det var verkligen häftigt att klä ut sig till kille. Vi gjorde alla ett riktigt bra jobb och våra förklädnader var suveräna. Jag var klädd i baggybyxor, stor svart t-shirt, stor grå munkjacka och en new era keps. Alla plagg var min brors och dessa kläder plus mitt och min storebrors liknande ansikten gjorde att vi blev läskigt lika. Mamma blev faktiskt lite rädd när hon såg mig. Jag fick till en hyfsat manlig röst och min maksulina gång skötte jag bra den med.
Att gå runt i centrum var inga problem, folk glodde lite men mer var det inte.  Detta var en väldigt rolig upplevelse som jag sent kommer att glömma och jag tycker att fler borde testa på det.

Erica


Tomteskägg och scenskräck

Jag håller nästan fullständigt med Jessica som skrev i det föregående inlägget om julskyltningen.
Något/någon åkte karusell i min mage minuterna innan jag mötte upp tjejerna och vi begav oss till Maria Kyrkan för att skämma ut oss. Trots att jag alltid har gillat att sjunga, och att jag gick i musikklass från 7an till 9an så hatar jag att sjunga inför folk. Jag sjunger knappt inför min mamma, och OM det skulle hända så handlar det om någon skämtlåt.
Min "scenskräck", som vi kan kalla den är egentligen konstig. Jag har upträtt inför hundratals människor på t ex. Konserthuset när jag var yngre. Kanske var det inte lika läskigt eftersom det var jag och nästan 100 barn till som visade upp oss?

I alla fall, tillbaka till Julskyltningen.
När vi var framme vid vår "scen" plockade Jessica (som tur var) fram TVÅ tomteskägg. Utan det där skägget hade jag aldrig klarat mig igenom vårt pinsamma juluppträdande, då vi fick många konstiga blickar från folket som gick förbi.
Efter ett par låtar var vi äntligen klara och skyndade oss därifrån med snabba steg.

Imorgon stundar ett nytt uppdrag, men det får bli en överraskning tills nästa gång ni kikar in för att läsa om våra upptåg.

/Emma

Snyggare jultomtar från man leta efter



Julskyltning i Helsingborg. Massor av människor. Fyra tomtar som står och sjunger julsånger mitt i folkvimlet ...


Hittills har vi bara genomfört saker som jag tyckt varit roligt och spännande. Det här uppdraget var en riktig pina till utmaning. Sjunga på julskyltning i Helsingborg. Det står för två saker som jag rent ut av hatar, det vill säga, att sjunga och att vara med på foto. Utmaningen bestod av båda delarna och det var första gången jag tyckte vårt projektarbete blev riktigt jobbigt. Till att börja med kunde jag inte tänka på annat än varför jag satt mig i den förödmjukande situationen, men när vi stått där och sjungit "jag såg mamma kyssa tomten" och massa annat så kändes det bra på något sätt. Jag hade överkommit två saker jag tycker är riktigt jobbigt. Jag erkänner att jag gömde mig i skägget och försökte göra mig osynlig och sjöng kanske inte så högt som jag borde, men det var i alla fall ett försök till att vara modig. Jag har inte frivilligt blivit fotad på flera år och senast jag sjöng på allvar var väl när jag gick i trean och alla sjöng falsk och det inte spelade någon roll. Det här projektarbetet har sina fördelar av flera orsaker.


Har du någon rolig idé som du kanske inte vågar, berätta om det för oss så kanske vi utför det!  

/ Jessica


Charlotte innan vi slänger ut från planet


Att våga falla 4000 meter

Att hoppa fallskärm var en av de roligaste och mest spännande jag hittills gjort i livet. Jag undrar om det finns någon som kan slå den adrenalinruschen då man hoppa ut från ett flygplan på 4000meters höjd och faller så snabbt som 200km i timmen. Den känslan man hade sekunderna innan det var dags att hoppa var härlig! Det kittlade i hela kroppen, man tänkte lite vad man hade gett sig in på, och helt plötsligt hoppade man ut. Känslan att bara falla var så härlig och obeskrivlig! Det måste helt enkelt prövas på för att förstå!

Jag ska definitivt göra detta igen, både jag och Jessica blev lite kära i denna speciella sport. Att hoppa fallskärm är i alla fall någon jag rekommenderar starkt!


/Charlotte


Manliga Kvinnor!

Den 14 november begav jag mig in till stan för att möta upp Erica, Emma och Jessica. Vi gick till Ericas mammas affär och bytte om till baggybyxor, stora tröjor och tog på oss solglasögon. Ögonbrynen målades tjockare och ett lager skägg penslades också på. Rösterna blev mörkare och sen var vi klara - dags för oss att ge oss ut på stan, som killar!
I början var jag lite osäker på om man vågade agera kille fullt ut, tänk så kände någon igen mig! Men efter ett tag kom jag in i rollen och det kändes nästan naturligt att gå bredbent och ge en hälsning till varannan brud som gick förbi.

Vi framstod nog som riktiga drägg när vi gick Kullagatan ner. Gick mitt i gatan på rad, som att vi ägde stället. Pratade högt, kaxigt och med grov skånska. Då och då stannade vi och posade inför Jessica som ständigt tog kort. Jessica sa att det var många som glodde, och en del skrattade då vi posade inför kameran. Men det var faktiskt ingen som kände igen oss. Jag gick förbi en del personer som jag känner väldigt bra, men ingen reagerade eller ens gav mig en funderade blick att de känner igen mig.

I efterhand undrar jag om folk faktiskt hade svårt att se om vi var utklädda tjejer eller om de tog för givet att vi var killar. Vad de än trodde hade vi riktigt kul, att klä ut sig till kille var en annorlunda upplevelse!

/Charlotte


Inget för dem med nålskräck!

För cirka ett halvår sedan fick jag en idé efter att min kära vän hade piercat sig i tungan. Idén var att jag OCKSÅ skulle göra det. I början så tjatades det en del på mamma, men hon sa -  Nej, absolut INTE.
Jag svarade med att om jag inte fick göra det då, så skulle jag pierca mig direkt när jag hade fyllt 18 istället.

1½ vecka efter min födelsedag mötte jag upp Charlotte och Charlott i stan. Vi traskade bort mot House of Pain, och fjärilarna i magen fladdrade omkring som freaks. Piercaren var inte upptagen och jag fick komma in direkt.
Nervositeten försvann faktist när jag väl satte mig på britsen, och eftersom piercaren är så duktig och pratglad så tänkte jag inte ens på att han skulle sticka en vass nål genom tungan på mig. Det var över innan jag hann blinka, och gjorde inte ens ont. Det var ingen big deal (även om jag har relativt stor nålskräck), men absolut inget som "Snälla Emma" gör varje dag!

Emma piercar sig i tungan.

Woman in disguise





Såg du några skumma typer ute på stan i Helsingborg den 14 november? Bara lugn, det var bara Erica, Emma och Charlotte som klätt ut sig till killar. De hade glajjer, kepsar och huvor på sig och såg faktiskt rätt mystiska ut, som om de skulle råna en bank eller kanske en gammal tant. Det var i alla fall väldigt mycket folk som stirrade och vände sig om och kollade efter dem, kan också bero på att det gick en hysteriskt garvande tjej bredvid dem och försökte fota (nämligen jag). Vi vandrade genom stan och gick in på Game och H&M. Vi gick också till knutpunkten.


Måste säga att gångstilen och de grovt skånska rösterna var klockrena och övertygande. I slutet orkade de inte vara manliga längre utan ställde sig och shaka medan bilisterna råstirrade med undrande miner. Underhållning på hög nivå och jag ångrar faktiskt att jag inte var lika modig. Jag ska bättra mig till julmarknaden där jag ska stå längst fram och sjunga falsk medan vi tjänar en slant, mer om det i ett senare inlägg när julen närmar sig.


/ Jessica


Tidigare inlägg
RSS 2.0