Fackeltåg för mänskliga rättigheter
Jaha, nu är mitt hår på bild i dagens Hd tidning. Anledningen är att jag, Erica och Emma gick med i ett Fackeltåg för att hedra att de mänskliga rättigheterna fyllde 60 år. Klart att det är en bra grej men vi gick mest med på det för att slippa lektionen och för att det är lite spännande. Jag gillar demonstrationer och upprymdhet med flera hundra människor som är arga över något. Jag brukar inte bry mig så mycket om vad demonstrationen handlar om, bara jag inte går i ung vänster tåg eller något sådant. När vi kom till biblioteket där vi skulle samlas så stod det ungefär tio personer från medieprogrammet där och vår samhälles lärare Jan- Erik. Då ville jag bara springa därifrån för att det kändes så mesigt att gå ett fackeltåg med tio personer. Efter många om och men stod jag där i mitten av tåget med Emma och Erica på varsin sida och de hade en fackla i handen. Innan det bar av så hade det samlats ungefär 60 personer och jag kände mig lite bättre till mods. Jag gick hela tiden och duckade för kamerablixtar och undvek att titta på människor som stirrade på oss när vi parerade fram på Järnvägsgatan med poliseskort. Det var sura bilister som även de stirrade på de hemgjorda bandrollerna och på oss. Vi kom tillslut fram till Konsul Olssons plats där komikern Anna-Lena Brundin gjorde ett framträdande. Vi smet efter stund för våra fötter hade frusit till is och avslutande det hela på donken med en fet hamburgare i handen, efter att hela dagen ägnat FN, barn och andra människor värmande tankar.
/ Jessica
Ett dopp i havet
En dag bestämde vi oss för att vi skulle prova att vinterbada. Jag har ingen aning om hur vi kom på den briljanta idén men ett argument var i alla fall att ingen av oss hade provat det innan.
När vi vandrade längs vattnet på väg till Pålsjö så var jag väldigt skeptisk och klagade konstant på att det såg otroligt kallt ut i vattnet. Jag har badat i isvak en gång tidigare men att bada i havet är ju helt annorlunda. När vi väl kommit fram så blev jag bara mer och mer positivt inställd. När vi satt i bastun och såg ut över vattnet såg det inte lika kallt och skrämmande ut längre. Ju längre tid vi satt inne i bastun, ju mer ville jag hoppa i vattnet och svalka av mig. Efter att vi suttit i bastun ett tag tog vi mod till oss och sprang ut i blåsten. Vi slängde av oss handdukarna och hoppade i det iskalla vattnet. Det var så uppfriskande att vi gjorde det en gång till efter yttligare ett besök i bastun. Kameran krånglade när jag skulle fota Erica och Emma i vattnet och de fick våndas lite extra innan jag kunde fota dem. Vi kommer garanterat göra det här fler gånger och jag har dessutom tipsat alla jag känner att det måste prova att vinterbada, just do it.
/ Jessica
Härligt vinterbad
vi duschade och satte oss i bastun vilket är skönt i början men efter fem minuter blir det så tråkigt! jag är nog för rastlös. Efter femton minuter i bastun sprang vi ut på bryggan och hoppade i det kalla vattnet. Det är en svår känsla att bekriva men det var faktiskt riktigt skönt. Efter badet sprang vi in i bastun igen och när man satt där började det sticka i benen och det kändes mycket underligt.
Bada vinterbad är något jag kommer göra igen.
Erica
Kallt som in i norden!
Första omgången som vi doppade oss så snubblade jag på det sista trappsteget och fick panik när jag ramlade. Jag var nog uppe på bryggan lika snabbt som jag hade doppat mig. Andra gången blev lite långvarigare. Men det var endast på grund av att Jessica inte fick rätt på kameran när hon skulle knäppa en bild. Det kändes som minst 3 minuter i det kalla vattnet.
Som tur var, så fanns det ju en bastu, och där trivdes vi som fisken i vattnet. Även om det var hemskt kallt, så var det faktiskt ganska uppfriskande och jag kände mig som ny när vi begav oss hemåt.
Jag i vattnet och Erica på väg ner.
/Emma
Bästa kören på julskyltningen
Jag hade tryckt ut sånghäften till oss med de vanliga julsångena såsom "Nu tändas tusen juleljus" och "Stilla natt" som vi skulle sjunga. Dessa sångerna hade vi ju sjungit sedan vi var barn så att glömma texterna skulle inte vara något problem.
Vi bestämde oss för att stå vid Mariakyrkan och vi förklädde oss i skägg och tomtemössa (dessa förklädnader tog bort mycket av nervositeten).
När vi sedan sjungit klart kändes det så bra att vi faktiskt vågat.
Erica
Äntligen fick jag känna på hur det var!
Jag har alltid velat veta hur det är att vara kille. Är det lätt att fixa tjejer? Fiser och rapar alla killar när de umgås? Det var inte riktigt något sånt som jag fick reda på, men jag kan erkänna att när vi gick gatan ner (och jag, iklädd i min brors kläder som egentligen inte alls är så ”killiga” och en mössa lånad av Erica) kände jag mig ganska cool som kille.
Jag såg ut som en kaxig liten förortsunge som tror att han äger gatan han går på. Som de andra tjejerna har skrivit så var det väldigt roligt. En upplevelse utöver det vanliga!
/Emma
Vi var de snyggaste killarna på stan!
Det var verkligen häftigt att klä ut sig till kille. Vi gjorde alla ett riktigt bra jobb och våra förklädnader var suveräna. Jag var klädd i baggybyxor, stor svart t-shirt, stor grå munkjacka och en new era keps. Alla plagg var min brors och dessa kläder plus mitt och min storebrors liknande ansikten gjorde att vi blev läskigt lika. Mamma blev faktiskt lite rädd när hon såg mig. Jag fick till en hyfsat manlig röst och min maksulina gång skötte jag bra den med.
Att gå runt i centrum var inga problem, folk glodde lite men mer var det inte. Detta var en väldigt rolig upplevelse som jag sent kommer att glömma och jag tycker att fler borde testa på det.
Erica
Tomteskägg och scenskräck
Något/någon åkte karusell i min mage minuterna innan jag mötte upp tjejerna och vi begav oss till Maria Kyrkan för att skämma ut oss. Trots att jag alltid har gillat att sjunga, och att jag gick i musikklass från 7an till 9an så hatar jag att sjunga inför folk. Jag sjunger knappt inför min mamma, och OM det skulle hända så handlar det om någon skämtlåt.
Min "scenskräck", som vi kan kalla den är egentligen konstig. Jag har upträtt inför hundratals människor på t ex. Konserthuset när jag var yngre. Kanske var det inte lika läskigt eftersom det var jag och nästan 100 barn till som visade upp oss?
I alla fall, tillbaka till Julskyltningen.
När vi var framme vid vår "scen" plockade Jessica (som tur var) fram TVÅ tomteskägg. Utan det där skägget hade jag aldrig klarat mig igenom vårt pinsamma juluppträdande, då vi fick många konstiga blickar från folket som gick förbi.
Efter ett par låtar var vi äntligen klara och skyndade oss därifrån med snabba steg.
Imorgon stundar ett nytt uppdrag, men det får bli en överraskning tills nästa gång ni kikar in för att läsa om våra upptåg.
/Emma
Snyggare jultomtar från man leta efter
Julskyltning i Helsingborg. Massor av människor. Fyra tomtar som står och sjunger julsånger mitt i folkvimlet ...
Hittills har vi bara genomfört saker som jag tyckt varit roligt och spännande. Det här uppdraget var en riktig pina till utmaning. Sjunga på julskyltning i Helsingborg. Det står för två saker som jag rent ut av hatar, det vill säga, att sjunga och att vara med på foto. Utmaningen bestod av båda delarna och det var första gången jag tyckte vårt projektarbete blev riktigt jobbigt. Till att börja med kunde jag inte tänka på annat än varför jag satt mig i den förödmjukande situationen, men när vi stått där och sjungit "jag såg mamma kyssa tomten" och massa annat så kändes det bra på något sätt. Jag hade överkommit två saker jag tycker är riktigt jobbigt. Jag erkänner att jag gömde mig i skägget och försökte göra mig osynlig och sjöng kanske inte så högt som jag borde, men det var i alla fall ett försök till att vara modig. Jag har inte frivilligt blivit fotad på flera år och senast jag sjöng på allvar var väl när jag gick i trean och alla sjöng falsk och det inte spelade någon roll. Det här projektarbetet har sina fördelar av flera orsaker.
Har du någon rolig idé som du kanske inte vågar, berätta om det för oss så kanske vi utför det!
/ Jessica
